En hel massa input om barns delaktighet

I slutet av april for Biblioteksutveckling tillsammans med bibliotekspersonal från flera kommuner i Blekinge och Kronoberg till Malmö för att hämta input och inspiration om hur vi kan involvera barn i verksamheten, från tre verksamheter som på ett medvetet sätt gjort just det. Vi bad deltagarna på resan berätta om vad de tog med sig från de olika besöken – här har vi samlat några av reflektionerna.

Skånes Dansteater

Vårt första stopp var Skånes Dansteater Länk till annan webbplats.. Här i Västra hamnen arbetar ett tjugotal professionella dansare i Sveriges enda fria danskompani. På grund av inställda tåg var det en liten decimerad skara som var på plats i tid och fick ta del av vad de hade att berätta.

Vi möttes av dansteaterns VD och konstnärliga samordnare Mira Helenius Martinsson och Fredrik Hammar som har rollen som produktionssamordnare på Skånes dansteater.

Tillsammans gav de oss en överblick kring hur arbetet med hur man gjorde produktioner för barn och unga går till och hur barnen får möjlighet att påverka processen (eller hur tanken kring detta i alla fall ser ut).

Inom Malmö stad finns ”Den kulturella allemansrätten” vilket i mycket stora drag går ut på alla barns rätt till kultur enligt Barnkonventionen. Alla barn i Malmö kommun ska under sina år i förskola och skolan få möta en bredd på kulturella upplevelser. Dans får barnen i Malmö uppleva i åk 4. Då bokar skolorna in ett besök på dansteatern och kommer med sin skola på den uppsättning teatern gjort för målgruppen för det året.

I den bästa av världar har uppsättningen inspirerats av de möten och samtal som dansteatern för med sin referensskola. MEN de berättar att det finns flera svårigheter i denna höga ambition. […] Så i realiteten formas uppsättningen utan större input från barnen men ambitionen finns kvar. I det stora hela är ändå tanken kring den kulturella allemansrätten väldigt bra och fortfarande ganska ny så med fler år på nacken och fallgroparna igentäppta tror jag verkligen på idéen.

Rosengårdsbiblioteket

Efter lunch besökte vi Rosengårdsbiblioteket Länk till annan webbplats.. För ett år sedan öppnades detta helt nya, tre våningar stora bibliotek på 2000 kvm där barn och unga har ett helt eget våningsplan. Barnrättsperspektivet har genomsyrat hela byggprocessen och barnen har varit med och utformat platsen.

Det jag tar med från Rosengårdsbiblioteket är sättet de har anpassat sin småbarnsavdelning för den målgrupp den är till för, nämligen de minsta. Både tråg och sittutrymmen är i deras höjd.

Hur de fokuserade på att biblioteket skulle vara en lugn plats och kanske inte enbart fokus på bara program och aktiviteter. Att besöka biblioteket är också en aktivitet.

Att vara föränderlig, ändra efter behov.

Det kändes så otroligt välplanerat, med många studieplatser, en otroligt mysig miljö och väldigt trevlig personal. Jag tar med mig många tips därifrån: plexikuberna uppe på hyllorna, att de döpt mångspråkshyllorna till "Malmös många språk", sparkcykelparkering, tavlorna på barn osv. Listan kan göras lång.

Jag gillade verkligen anslagstavlan på Rosengårdsbiblioteket. Biblioteket visade på ett enkelt sätt att de tar till sig de önskemål som lämnas in.

En intressant tanke med flytten av barnavdelningen till våning två, var att det skulle minska vuxna från att använda sittplatserna. Innan renoveringen var bibliotekets barnavdelning på första plan då personal uppmärksammade att målgrupper som inte är tänkt för barnavdelningen gärna satte sig där då de tycker om inredningen och möblerna men kanske inte släpper fram den målgrupp som rummet/ avdelningen är anpassad för.

En tanke kring delaktighet för barnen är att man behöver visa vad man kan göra på biblioteket då barn ofta tänker på saker de gjort tidigare och därför föreslår det. Att det är svårt att veta vad man önskar om man aldrig har provat på det tidigare eller har förslag på vad man kan önska.

En annan grundtanke på Rosengård är att barnen ska veta att de får vara delaktiga men att man inte behöver om man inte vill och kan säga nej närsomhelst.

På Rosengård fick vi också träffa Ulrika Selring, kultursekreterare på Biblioteken i Malmö Länk till annan webbplats.. Under 2022 gjorde hon en kartläggning över hur arbetet med barns och ungas delaktighet uppfattas och ser ut på de olika biblioteken, och vad bibliotekspersonalen har för behov eller önskemål för att utveckla det vidare.

Det jag tog med mig från studiebesöket från Rosengårdsbiblioteket är hur strukturerat de arbetar i Malmö med barnens delaktighet och kulturell allemansrätt. Att ge alla barnen tillgång till kultur med besök på bibliotek och scenkonst.

Hur strukturerat hela Kulturavdelningen och biblioteken arbetar tillsammans med delaktighet i olika former. Från den enkla önskeväggen i Rosengård som tar barnens alla frågor på mycket stort allvar, till gemensamma dialogskolor. För mig var det också glädjande och en lättnad att få höra någon annan poängtera att den viktigaste formen av delaktighet sker genom samtal i rummet.

Vikten av dialog med besökarna, oavsett ålder, om vilka behov de har av biblioteket.

Växtvärket

Vi avslutade dagen med att möta Växtvärket Länk till annan webbplats. som är en grupp aktionsdrivna personer med olika yrken som brinner och verkar för barnvänliga och hållbara städer. Växtverket vill hitta sätt att tillsammans med barn och unga jobba fram miljöer för lärande, möten, lek och aktivitet som är hållbara. Efter en dragning i deras lokaler gick vi med dem och tittade på två platser - Guldängens bygglek och Naturmolnet - där barnen varit, och är, med i utformningen.

Det blev ett väldigt trevligt besök på Växtvärket i Malmö, en organisation som jag aldrig hört talas om men som var superintressant att lära sig mer om. Man arbetar helt enkelt med medskapande processer för att utveckla platserna i området. Det var spännande att höra hur de arbetar med prototyper som barnen får bygga, tänk vad härligt det också hade varit om det verkligen fanns en guppig färgglad cykelväg vid sidan av den vanliga som passar vuxna! Många barn får prova på att använda verktyg, testa att samarbeta och lära sig nya saker. Vi fick se Guldängens bygglek och Naturmolnet, riktiga oaser i staden. Känns riktigt busigt och härligt att se så mycket potentiellt ”farligt”, om man ser det ur det vanliga kommunala lekplatstänket.

Det är framför allt två saker som stannar kvar hos mig från besöket hos Växtvärket, och båda handlar om barnets perspektiv: Deras iterativa designprocess, och idébollande med barnen, samt de många byggnadsverken på Guldängens bygglek – helt formade av barnets idéer och fantasi. Just byggleken kändes som att gå in i ett barns huvud – en fantasivärld där de vuxnas ”ordning och reda” får ge vika för något mer tillåtande och utforskande. Växtvärkets sätt att låta barnens tankar omsättas i praktik, är mycket inspirerande och något som jag kommer att ta med mig.