Jag har oroats för min son

I våras tillträdde Joanna Holden som chef på BiBK. Nu har det gått några månader och under sin första tid i organisationen har hon fått syn på några saker.

Jag har en son. Han är 11 år. Han läser inte. Om han läser gör han det motvilligt. Han läser orden. Han läser meningarna. Men han läser inte vad det står. Jag läste lassvis för den lille pojken när han var liten. Han kom springande med böcker som skulle läsas. Samma böcker om och om igen. Så där så jag blev trött. Så vanvettigt trött på Tottar som skulle klä på sig, på Lill-Gruffalons och stora stygga skuggmöss och på älgbrosor som hoppade i sängar. Stopp! Tvärt ville han inte läsa längre. Jag gnisslade tänder. Satt på mina händer. Skulle. Inte. Tjata. Ville ögonblickligen läsa om Gruffalon och trista Tottar.

En sommarkväll ramlar jag in på sonens rum. Han sitter uppkrupen i sin soffa med en bok. Jag blir misstänksam. Tänker genast att han har något fuffens för sig som han maskerar bakom mammans dröm om en läsande son. Men han har helt enkelt förlorat sig… i en bok. Som en av hans läsande vänner har tipsat om. Kompisen var den läsande förebilden. Dagen efter går vi till biblioteket. När vi var redo bara låg det där. Vilken ynnest att vi kan låna hem vad som faller sonen in. Passar inte galoscherna lämnar vi tillbaka och provar på nytt. Jag räknar med att det kommer ett nytt stopp. Men nu, just nu, läser han. Jo, det var en fin sommar!

Vilken mossig start hon kommer med. Den där nya chefen för Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg, tänker någon. Jo, biblioteken är mycket mer än böcker. Uppdraget är stort, brett och komplext. Och ska utföras med begränsade resurser. Men biblioteken är litteraturens stora institution. Glöm aldrig hur stort det är! Inte för en sekund!

Under mina första månader på Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg har jag åter fått bekräftat bibliotekens storhet i samhället. Jag har jag fördjupat mig ytterligare i främjande av nationella minoritetsspråk, utmaningar avseende digitala lösningar och utlåning av digitala medier, läsande förebilder, den nya nationella biblioteksstrategin (den kunde haft mer spets men det ska inte underskattas att den åter slog fast det demokratiska uppdraget) och mycket mer. Jag har lyssnat till er som länge varit verksamma i biblioteksvärlden, jag försöker höra röster som inte besöker bibliotek. Jag insuper. Och jag vill tacka för att ni så generöst delar med er av era erfarenheter!

En av de texter som har dröjt sig kvar hos mig är ”Det känns som att jag bara sitter och väntar på att det ska explodera” i Nordic Journal of Library and Information Studies Vol. 3, No. 1, 2022. Författarna (Carlsson, Hanell och Hansson) har försökt nå kunskap om folkbibliotekens upplevelser av 1) relationen mellan nationell bibliotekspolitik såsom den kommer till uttryck i den svenska bibliotekslagen och dess lokala, kommunala tillämpningar samt 2) förekomsten och upplevelsen av politisk påverkan samt hur denna tar sig uttryck inom och utanför de kommunala beslutsvägarna.

"Om bibliotek ska ha förutsättningar att vara viktiga demokratibärande institutioner som kan möjliggöra fritt åsiktsutbyte och samtal mellan meningsmotståndare, hur ska vi då undvika att politiska påtryckningar minskar bibliotekens vilja och förmåga att erbjuda detta? Hur kan vi undvika en negativ spiral där minskad öppenhet på viktiga demokratiska arenor förstärker tendenser till antagonism som hotar det demokratiska styrelseskicket?" Frågorna uppkommer i slutsatserna. Slutsatserna säger också att samspelet mellan nationell och lokal bibliotekspolitik, liksom mellan den kommunala politiska nivån och biblioteksverksamheten överlag fungerar väl, eller delvis väl. Friktion mellan nationell och lokal bibliotekspolitik upplevs snarare uppstå när det handlar om kulturpolitiska frågor som på senare tid har kommit att bli ideologiskt laddade. Det kan handla om påverkansförsök på exempelvis programutbud.

Texten får mig att fundera kring bibliotekens extremt svåra uppdrag, om principer kring armlängds avstånd, var gränserna går (så svårt det är, trots att det ofta diskuteras), vilket mod som kan behövas i uppdraget och hur mycket mod som kan krävas eller ens ska behövas? Jag landar åter igen i att biblioteken är en av de mest intressanta kulturarenorna just nu. Biblioteksmedarbetare är värda all respekt. Ja, man skulle kunna tro att jag fjäskar för er nu. Men sällan har jag varit mer säker på min sak.

Här kan ni ta del av ”Det känns som att jag bara sitter och väntar på att det ska explodera” i sin helhet: ”Det känns som att jag bara sitter och väntar på att det ska explodera” : politisk påverkan på de kommunala folkbibliotekens verksamhet i sex sydsvenska regioner (diva-portal.org) Länk till annan webbplats.

Nu ser jag fram emot en höst och vinter tillsammans med er!

Barn sitter i fåtölj och kikar fram bakom en bok om nordiska gudar